Skiffer är en fin- till medelkornig bergart
som går att klyva till tunna plattor. Skiffrar kan vara
sedimentära eller metamorfa. Den vanligaste sedimentära skiffern
är den mycket finkorniga grå lerskiffern. Den består
huvudsakligen av fjäll av lermineral (mindre än 0,002 mm breda)
och till cirka en femtedel av något grövre korn av mineralen
kvarts och fältspat.
Bergarten är lätt att klyva parallellt med de ordnade lerpartiklarna. Vissa sedimentära skiffrar är rika på organiskt material och blir därför mörka Exempel på dessa är
Lerrika sedimentära bergarter som omvandlas inom jordskorpans bergskedjebildande zoner ger upphov till metamorfa skiffrar som fylliter och glimmerskiffrar.
Redan under stenåldern tillverkades artefakter av skiffer.
Skiffer är hållbart när det väl ligger på plats på ett tak, en gång eller liknande men är ömtåligt att transportera. I Sverige har det tidigare förekommit en omfattande brytning av taktegel.
Exempel på andra sedimentära bergarter är kalksten, gråvacka och sandsten.
Typiska användningsområden: Skiffer används som golv-, fasad- eller takbeläggning. Alunskiffer har även använts för utvinning av kolväten samt uran. Vissa skiffer innehåller organiskt material och har därför brukats som bränsle vid förädling av kalksten, restprodukten kallas rödfyr. Fylliter bryts i Bergslagen och Jämtland för tillverkning av takpapp, framställning av golv-, tak- och trädgårdsplattor samt biljardbord.



