Bergarter

En bergart är det som bygger upp berggrunden. En bergart definieras med hjälp av de olika mineral som ingår, dess kemiska sammansättning samt på vilket sätt den har bildats. Olika bergarter skiljer sig från varandra genom bl.a. mineralsammansättning och inre uppbyggnad. Det finns omkring 4000 bergarter på och i vårt jordklot. Bergarterna indelas med hänsyn till bildningssättet i magmatiska, sedimentära och metamorfa. Med metamorfa menas att de är ombildade.

Magmatiska bergarter

Magmatiska bergarter bildas som stelningsprodukter av magmor i eller ovanpå jordskorpan. I motsats till ett rent ämne saknar en magma specifik stelningstemperatur. När magman svalnar sker därför stelnandet, kristallisationen, inom ett stort temperaturintervall. Extrusiva magmatiska bergarter har bildats genom vulkanism, så kallade vulkaniska bergarter. Intrusiva magmatiska bergarter har bildats genom att magma har stelnat på ett större djup eller genom att magma har trängt upp genom och stelnat i sprickor.

Exempel på magmatiska bergarter är agglomerat, alnöit, andesit, basalt, diabas, diorit, gabbro, granit, hyperit, lava, obsidian pegmatit, perioditit, pimpsten, porfyr och porfyrit.

Sedimentära bergarter

Sedimentära bergarter kan delas in i sediment som är avsatta i vattenmiljö och sediment som är avsatta på land. Genom olika vittringsprocesser bryts bergarter ner till grus, sand och lera. På botten av sjöar, hav och vattendrag sedimenterar partiklarna och bildar sediment. Då sedimenten packas samman under tryck bildas sedimentära bergarter. En sedimentär bergart kan också bildas av sediment avsatt på land, till exempel då ökensand kompakteras.

Exempel på sedimentära bergarter är arkos, alunskiffer, bentonit, breccia, dolomit, evaporit, flinta, gråvacka, kalksten, konglomerat, lerskiffer, sandsten, skiffer och tillit.

Metamorfa bergarter

Då redan bildade bergarter blir utsatta för höga tryck och temperaturer förändras deras mineralsammansättning, textur och/eller struktur och den ursprungliga bergarten genomgår metamorfos. Förändringarna har skett genom omkristallisation och i vissa fall även genom materialutbyte med omgivningen men alltid utan att materialet till någon del har uppsmälts. Sådana metamorfoser sker vanligen på djup större än 1 km i jordskorpan som en följd av betydande förändringar av temperatur, tryck och/eller kemiska förhållanden.

Den resulterande bergarten är vanligen mycket olika sin ursprungliga bergart, vilket göratt det kan vara svårt att se om den omvandlade bergarten från början var en sedimentär eller magmatisk bergart.

Exempel på metamorfa bergarter är amfibolit, glimmerskiffer, gnejs, hälleflinta, leptit, marmor, migmatit och täljsten.